Nya upptackter

Katedralen i Fortleza

Jag byger en vagg i det nya forsamlingshemmet

centrum

Nu kanner jag att jag har kommit in i livet har i Fortaleza. De flesta dagar ar jag antingen med den tyska volontaren pa skolan och hjalper till, eller pa bygget av forsamlingslokaler brevid kyrkan med prasten. Men ganska manga dagar har jag annat att gora ocksa. Jag har fatt se en del av centrum nu, det ar ett kaotiskt omrade med smala gator med alldeles for mycket folk och bilar pa, kantade av sma butiker. Jag har ocksa varit med prasten och hans familj pa tva dagsutflykter till narbelagna omraden. Vi har grillat och haft det trevligt, och ena gangen var fler slaktingar med ocksa. Dessutom har jag besokt hemmet for hivsmittade barn en gang till. Pa samma omrade, men i helt avskiljda lokaler, finns ocksa boenden for ungdomar som vill avvanjas fran drogmissbruk. Men det hemmet ar inte finansierat av staten, sa det ar inte vem som helst som har mojlighet att fa den hjalpen, utan bara de som har pengar.

Amazonas? Nej, en fld som rinner genom staden. Bilden ar alltsa tagen mitt i Fortaleza

Konfirmationsgudstjansten som jag namnde i senaste inlagget var inte sa olik de konfirmationsgudstjanster jag ar van vid att se, men en del skillnader ar anda varda att namna. Deltagarna har sjong klart samre an vad jag ar van vid. Visserligen var det inte lika mycket folk som jag ar van vid heller, men skillnaden var anda for stor for att bara utgoras av det. Ska kanske tillaggas att alla narvarande var av europeiskt ursprung, under denna gudstjansten intraffade den hittils enda gangen nagon okand person har tagit mig for basilianare i Fortaleza, allta smalte jag in i umganeskrtsen pa det viset. Prasten pastar ocksa att engagemanget skiljer sig mycket mellan dessa rika tyskattlingar och de fattiga personerna i favelan. Det kan jag ocksa tanka mig, efter att ha akt pa bussar har i stan med folk som spelar trummor och sjunger, trots att det ar packat med folk pa bussen, vilket det i och for sig ar de flesta ganger jag aker buss.

 

Komfirmanderna gjorde ingen presentation, pjas eller sang infor oss andra, vilket ocksa orvanade mig. Da har de andagatt i konfirmationundervisning en gang varje vecka i ett ar, sa lite konstigt att de inte har hunnit med att planera det, kan jag som ar van vid sant tycka...

I helgen var jag med folket i villan (nastan som en favela, tror jag har forklarat detta i ett tidigare inlagg fran Fortaleza), bland annat med en tjej som med samma utbytespogram akte till Sverige i varas. Hon ar valdigt trevlig, och det har vart valdigt kul att fa hora vilken bild hon fik av Sverige. De sorsta skillnaderna tyckte hon var kylan, att folk ar mer reserverade och inte lika latta att skapa en fosta kontakt med, samt att samhallet ar battre strukturerat och ordnat i Sverige. Kan bara halla med. Det kandes valdigt markligt att vara i hennes hem, och kom in och satte sig och snackade lite, hjalpte till med lite grejer i hushallet, lade sig pa sangen och sov en stund osv. For mig kanns det konstigt att folk kommer in sa hela tiden utan att ha nagot egenligt arende, men a andra sidan behover varden inte andra sina planer for att man far besok. Om du som vard har tankt ta en duch eller ga och handla sa ar det helt ok, ingen tar illa upp. Det kanns ganska trevlgt pa satt och vis, man behover aldrig kanna sig ensam om man inte vill.

fritids pa skolan. det finns musik, capoeira och vanlig lekstuga att valja pa. Det ar lltsa en sttlig skola for barnen i favelan.

det andra utfyktsmlet, en sjo utanfor staden