Min sista tid i Fortaleza var fylld av jobbiga avsked av personer som jag verkligen har uppskattat och som har hjälpt mig och varit vänliga mot mig, och som jag samtidigt vet att jag kanske inte träffar igen. Det vore helt klart kul att komma tillbaka dit, men jag vet ju såklart inte hur det kommer bli med det, och vilka jag kommer träffa i så fall.
Tillbaka i Rio Grande do Sul så åt jag inte bara min sista churrasco (grillat, mycket godare än hemma) som kan ha varit den godaste måltid jag ätit, utan vi gjorde ocksa ett besök hos en organisation som hjälpte bönder som odlar ekologiskt. Väldigt intressant för mig som tidigare besökt ett stort jordbruk utanför Tapejara, för där gjorde de nästan alla fel som kunde göras enligt de som vi pratade med på det ekologiska jordbruket. För det första så fick jag höra att de genmanipulerade utsädet behövdes köpas in varje år på nytt, det gick inte att använda skörden från fjolåret, vilket de sa att de gjorde på storjordbruket. Dessutom var gödningsmedlena som de använde där skadliga i längden för jodens kvalité och bekämpningsmedel mot ogäs och insekter onödigt, för om man lät ogräset vara så åt insekterna heller det, och jorden skadades inte av bekämpningsmedel. Både personen på storjordbruket och presonen som arbetade på denna organisation för att främja ekologiskt odlande har universitetsutbildning på området, så det känns konstigt att de kan ge så olika bilder av samma sak. Men det visar väl ocksa att det är en kontroversiell fråga som väcker känslor även i Brasilien, även om situationen i dagsläget skiljer sig mycket mellan Brasilien och Sverige, genmodifierade grödor är vanliga där.
Nu har jag kommit hem ifrån Brasilien och är på hemkomstkurs i Sigtuna. Jag börjar ocksa komma tillbaka till mina Svenska vanor nu, som att det finns å, ä och ö på tangentbordet och att man slanger toapappret i toaletten och inte i en soppåse brevid, som jag letade efter ett tag på toaletten på Heathrow tex.
Några av de saker som jag kommer att tänka på när jag tänker tillbaka till min tid i Brasilien är hur otroligt väl bemött jag blev av alla jag träffade, och hur mycket jag har lärt mig om hur det är att bo i Brasilien, men även om hur det är att bo i Sverige. För nu när jag levt som enda svensk i en annorlunda kultur känns det som att jag bättre förstår vad det är som urskiljer svensk kultur och Sverige. Saker som lugn och ro, ordning och reda, trygghet och frihet, men ocksa en överdriven klagan på bagateller, och ofta en förväntan om att någon ska hjälpa en med ens problem istället för att man löser dem själv. Har vi blivit bortskämda av att ha ett väl fungerande välfärdssystem? Antagligen. Kommer brassarna bli lika dana när de har ett lika bra välfärdssystem? Säkerligen. Det finns många mer saker som jag bär med mig nu, denna resa har verkligen gett perspektiv på min tillvaro här i Sverige. Men den har ocksa fått mig att inse att jag faktiskt är svensk och på något vis hör hemma här i vår kultur. Synd bara att vi bor i ett land som är så mörkt och kallt...
Under 2011 kommer jag att föreläsa om min vistelse i Brasilien i Lunds stift, precis som de andra deltagarna kommer att göra i sina stift. Är du med i en grupp i din församling, en förening, skolklass eller något liknande och skulle vilja höra mer om mina upplevelser? Kontakta mig på erik.gottis@hotmail.com Eller är du själv mellan 18 och 30 och sugen på att själv delta i Ung i den världsvida kyrkan? Läs mer om programmet och om hur man ansöker på http://svenskakyrkan.se/default.aspx?id=653666
