Fortydligande

Jag vill bara gora ett litet men viktigt tillagg till mitt senaste inlagg, dar jag kommenterade ett gudstjanstsbesok. Den kyrkan som beskrivs ar inte en lutersk kyrka, och hor inte till den organisation som har tagit emot mig har i Brasilien. Istallet hor den till Igreja Universal, och den typ av gudstjanst som jag har beskrivit sags vara typisk for denna variant av kristendomen.

Jag har for avsikt att blogga om min sista tid har i Brasilien ocksa, men har for tillfallet inte hittat tid, da jag har varit upptagen med valdigt manga avsked och andra aktiviteter, da min tid har i Fortaleza nar sitt slut imorgon (sondag). Da atervander jag till São Leopoldo, dar jag inledde min vistelse i brasilien, for att ha utvardering av programmet och aven for att gora en presentation av mina upplevelser. Sedan flyger jag till Sverige den forsta december. Har nastan glomt hur det kanns nar det ar kallt utomhus, men antar att jag kommer bli pamind om det omgaende nar jag kommer ut ur kastrup...

I Jesu namn

Glomde att ta upp en sak i mitt senaste inlagg. I fredags foljde jag med en kvinna till hennes kyrka, vilken ar en av de nyare kyrkorna som har dykt upp har i Brasilien. Jag forvantade mig en gudstjanst, men tycker inte att det var det jag var med om, aven om prasten kallade forestallningen for det.

Fran forsta borjan till prastens sista ord handlade gudstjansten enbart om att driva ut demoner ur folk. Allt ont manniskor gor beror pa de demoner som vi ar besatta av, fick jag hora, och det enda sattet att bli av med dem var att besoka denna kyrka. Folk kom frivilligt fram till prasterna och bad dem driva ut onda andar, och oftast upplevde personerna att det lyckades. Men inte alltid. De som forblev besatta fordes upp pa scenen langst fram, dar alla kunde beskada hur de forsokte slita sig fran prasternas grepp. Inte ett ord ur bibeln. Jesus bads branna bort demoner ur folk, men annars namndes han inte.

Mot slutet tog prasten fram cd-kopior pa en predikan han har spelat in, och uppmanade alla deltagare att ta ett exemplar och lyssna pa den varje dag i 21 dagar, sedan komma till kyrkan med 91 reai (knappt 400 kr). Om man gorde detta skulle Gud gora tre stora goda saker for en, sades det. Och det fortydligades att ingen ar for fattig for att betala. Detta trots att minimilonen for en heltidsanstalld i detta land ar 510 reai. For att skramma upp forsamlingen ytterliggare lamnades mikrofonen over till en av de till synes besatta som holls fast pa scenen. Denna kvinna, som stod i narheten av mig i borjan av gudstjansten, men som sedan hade letat upp en prast for att fa hjalp med nagot i sitt liv, talade nu med en hemsk rost, lite allmant om att gud bara ar ett pahitt, att prasten kunde ta och... och nagra andra otrevligheter som jag inte vill ta upp har.

Efter gudstjanstens slut

Efterat forklarade jag for kvinnan jag hade foljt med dit (hon hade inte bett om hjalp med att driva ut nagon ande) att jag tyckte gudstjansten var upprorande, att det bara verkade ga ut pa att skramma upp folk med tal om ondskan sa att de kan fa in pengar, att de tar bort folks ansvar och handlingskraft i sina egna liv om alla problem skylls pa den onda makten. Dessutom inneholl "gudstjansten" inte nagot om Guds budskap till manniskorna. Jag fragade om hon, som alltsa bor i det fattiga omradet som jag har bott i nu ett tag, skulle samla ihop de 91 reai som hade efterfragats av prasten. Fick inget tydligt svar. Tycker verkligen synd om henne, om hon kanner sig tvingad att gora det.

Ett valdigt annorlunda liv

Nu har jag bott i det fattiga omradet i totalt sett trygt en vecka. Och jag maste saga att jag ar valdigt imopnerad och aven nagot forvanad over hur jag har blivit mottagen. Familjen jag har bott hos, som bestar av en mamma och hennes sju ar gamla son, lever pa lite mer an motsvarande 1000kr i manaden. Dit kom jag, och blev bjuden pa allt. Maste erkanna att det  kandes lite jobbigt i borjan. Speciellt nar jag fick sova i husets enda sang, och det var inte okej att tacka nej.

Men aven om personerna dar hade daliga ekonomiska forutsattningar i livet, sa forstod jag att de hade nagot annat, som vi kanske saknar dar jag bor. Nar vaggen som ursprungligen var tackt med murbruk skulle malas om tex, var kvinnan verkligen inte ensam med arbetet. Forutom att jag var dar och hjalpte till, dok aven nagra grannar upp ett tag, och hjalpte till nagra timmar. En fjortonarig kille som bor pa samma gata kom dit efter att skolan hade slutat strax innan 12, och jobbade till 7-8 tiden pa kvallen. Nar jag fragade honom varfor han gjorde det, sa svarade han bara att hon hade bett honom att hjalpa till. Inte mer med det. Varfor fungerar det inte sa hemma i min ort dar jag bor? Ar det over huvud taget onskvart att ha en sadan relation till sina grannar, eller skulle det inte fungera i Sverige, dar folk verkar vara uppbokade med valdigt manga andra saker alltsom oftast, och inte har mojlighet att boka in grannens staketmalning i kalendern tex? Jag har mycket att fundera pa...

Nya upptackter

Katedralen i Fortleza

Jag byger en vagg i det nya forsamlingshemmet

centrum

Nu kanner jag att jag har kommit in i livet har i Fortaleza. De flesta dagar ar jag antingen med den tyska volontaren pa skolan och hjalper till, eller pa bygget av forsamlingslokaler brevid kyrkan med prasten. Men ganska manga dagar har jag annat att gora ocksa. Jag har fatt se en del av centrum nu, det ar ett kaotiskt omrade med smala gator med alldeles for mycket folk och bilar pa, kantade av sma butiker. Jag har ocksa varit med prasten och hans familj pa tva dagsutflykter till narbelagna omraden. Vi har grillat och haft det trevligt, och ena gangen var fler slaktingar med ocksa. Dessutom har jag besokt hemmet for hivsmittade barn en gang till. Pa samma omrade, men i helt avskiljda lokaler, finns ocksa boenden for ungdomar som vill avvanjas fran drogmissbruk. Men det hemmet ar inte finansierat av staten, sa det ar inte vem som helst som har mojlighet att fa den hjalpen, utan bara de som har pengar.

Amazonas? Nej, en fld som rinner genom staden. Bilden ar alltsa tagen mitt i Fortaleza

Konfirmationsgudstjansten som jag namnde i senaste inlagget var inte sa olik de konfirmationsgudstjanster jag ar van vid att se, men en del skillnader ar anda varda att namna. Deltagarna har sjong klart samre an vad jag ar van vid. Visserligen var det inte lika mycket folk som jag ar van vid heller, men skillnaden var anda for stor for att bara utgoras av det. Ska kanske tillaggas att alla narvarande var av europeiskt ursprung, under denna gudstjansten intraffade den hittils enda gangen nagon okand person har tagit mig for basilianare i Fortaleza, allta smalte jag in i umganeskrtsen pa det viset. Prasten pastar ocksa att engagemanget skiljer sig mycket mellan dessa rika tyskattlingar och de fattiga personerna i favelan. Det kan jag ocksa tanka mig, efter att ha akt pa bussar har i stan med folk som spelar trummor och sjunger, trots att det ar packat med folk pa bussen, vilket det i och for sig ar de flesta ganger jag aker buss.

 

Komfirmanderna gjorde ingen presentation, pjas eller sang infor oss andra, vilket ocksa orvanade mig. Da har de andagatt i konfirmationundervisning en gang varje vecka i ett ar, sa lite konstigt att de inte har hunnit med att planera det, kan jag som ar van vid sant tycka...

I helgen var jag med folket i villan (nastan som en favela, tror jag har forklarat detta i ett tidigare inlagg fran Fortaleza), bland annat med en tjej som med samma utbytespogram akte till Sverige i varas. Hon ar valdigt trevlig, och det har vart valdigt kul att fa hora vilken bild hon fik av Sverige. De sorsta skillnaderna tyckte hon var kylan, att folk ar mer reserverade och inte lika latta att skapa en fosta kontakt med, samt att samhallet ar battre strukturerat och ordnat i Sverige. Kan bara halla med. Det kandes valdigt markligt att vara i hennes hem, och kom in och satte sig och snackade lite, hjalpte till med lite grejer i hushallet, lade sig pa sangen och sov en stund osv. For mig kanns det konstigt att folk kommer in sa hela tiden utan att ha nagot egenligt arende, men a andra sidan behover varden inte andra sina planer for att man far besok. Om du som vard har tankt ta en duch eller ga och handla sa ar det helt ok, ingen tar illa upp. Det kanns ganska trevlgt pa satt och vis, man behover aldrig kanna sig ensam om man inte vill.

fritids pa skolan. det finns musik, capoeira och vanlig lekstuga att valja pa. Det ar lltsa en sttlig skola for barnen i favelan.

det andra utfyktsmlet, en sjo utanfor staden