Det finns manga fastningar i Fortaleza

Fortaleza betyder fastning pa protugisiska, och namnet kommer sa klart ifarn att det finns en gammal fastning har, fran tiden da Portugal krigade om herravaldet over denna region med hollandarna. Jag har annu inte fatt se det gamla 1600-talsfortet, men jag har fatt se manga andra delar av denna stad med ca 3 miljoner invanare. Och jag har sett valdigt manga fastningar. I Fortaleza ligger de fattigare omradena blandat med de rika, eller med de inte sa himla fattiga. Och varje kvarter med lagenhetskomplex, som ligger nara en favela eller villa, har en ca tre meter hog mur runt sig. Pa murkronet sitter rostiga jarnspetsar fastfurade, och over den taggtrad. Vid ingangen finns en vaktpostsom bara oppnar om personen som vill komma in kanns igen. I ett sant omrade bor jag nu. Det later som att de som bor innanfor sadana murar ar overdirvet rika nar man beskriver bevakningen, men sa ar inte fallet. Vi bor i en lagenhet med fyra rum och kok, och mellan byggnaderna finns bara de sma stenbelaggda gatorna som bilarna ar parkerade pa.

Det kanns ganska laskigt att se ut som en turist (alla vita blaogda manniskor har antas vara det) och samtidigt ta fram kameran, sa jag har inte fottat sa mycket har. Men det jag har sett har varit valdigt haftigt och annorlunda mot allt jag sett tidigare. Det ar en helt annan kultur och atmosfar har, kanske kravs det en kostant varme for att folk ska vara ute och hanga pa gatorna pa kvallarna, och snacka lite med de bekanta som gar forbi. Men man behover inte heller sitta i en grupp och prata, det ar ocksa helt normalt att bara sitta utanfor sitt hus och titta sig omkring. For mig kanns det marligt att se hur folk kan lata tiden ga utan att gora nagonting med den over huvud taget (som jag ser det i alla fall), blev lite forberedd pa detta i sodra Brasilien, men har ar detta mycket mer utpraglat. I sodra Brasilien anses folket vara arbetsamt, och de beskyller de fattiga i norr for att vara dagdrivare som inte anstranger sig for sitt levebrod. I norr sager de att de i soder ar trakiga och tystlatna manniskor, som har en massa felaktiga fordomar om att de i norr bara for att de inte har samma ekonomiska standard.

Jag har varit valdigt sugen pa att utforska denna stad som jag nu har kommit till, och prastens fru har ocksa tagit med mig till universitetet dar hon studerar, och dessutom visat mig stranden, som ar helt fantastiskt fin. Pa universitetet kanns det som att jag ar tillbaka i sodra brasilien igen, for det var en klar majoritet ljushyade personer dar, aven om det inte ar sa i Fortaleza som helhet... Vi besokte ocksa ett hem for overgivna hivsmittade barn, pa vilket frun ska volontararbeta. Det var valdigt tragiskt att se de sma barnen pa hemmet, utan nagot kul att leka med eller hitta pa. Att det kom dit besokare var dock valdigt populart hos barnen. Det fanns gott om personal iaf, alltif nagot att vara glad over.

Pa satt och vis ar det jobbigare att vara har an i Tapejara. Dar i soder var det ingen som sag pa mig att jag var utlanning, och det gjorde att jag kande mig tryggare nar jag var ute pa stan. Har i Fortaleza maste jag dessutom ta bussen om jag ska nagonstans, och hur man egentligen upptacker vilken buss man ska ta for att komma till ett visst stalle ar inte helt uppenbart. Jag maste lara mig mer vad platserna i min narhet har heter for att kunna lista ut vilken buss jag ska ta. Samtidigt kanner jag mig lite val handikappad om jag inte kan ge mig ut pa egen hand. Ska ta tag i detta snart...

I eftermiddag ska jag vara med pa en konfirmationsgudstjanst for fyra konfirmander. De kommer fran valdigt rika familjer av tyskt ursprung. Kyrkan har ocksa medlemmar fran det allra fattigaste samhallsskiktet, de som bor i slumomradet i narheten av kyrkan, och som har kommit till kyrkan genom de olika aktiviteter som prasten har ordnat, danslektioner, barngrupper, fotbollsgrupper med mera. Under min vistelse har kommer jag att fa tillbringa nagra dagar hos en familj i detta fattiga omrade, ser fram emot det och vad jag kan lara  mig av den upplevelsen!

Framme i Fortaleza

Nu har jag kommit till Fortaleza i Ceará i norra brasilien. Jag anlande igar kvall, efter nastan ett dygns resande, sa jag har inte hunnit se sa mycket av staden an. Men det tog inte sa lang tid att inse att det ar en helt annan verklighet har an i Tapejara. Det som slar en forst, forutom varmen saklart, ar att det kanns mycket fattigare. Nu bor jag i och for sig med prastens familj, som aven inhyser en tysk volontararbetare, och de bor i ett fattigt omrade, nara en sa kallad villa. En villa ar ett bostadsomrade som den brasilianska staten har byggt och sedan gett (mer eller mindre, vet inte exakt hur det funkar) till invanare i favelor, sa att de ska komma ur fattigdomen. Tyvarr tar de med sig sina problem med droger etc till sin nya bostad ocksa, sa problemen ar inte over bara for att de far ett battre hem.

Den lutherska kyrkan har ar valdigt liten, den har bara ca 15 familjer som medlemmar, men det finns anda en prast och en kyrka har. Dessutom bygger de just nu en byggnad intill kyrkan, som ska vara prastens nya hem, men ocksa ha fritidsgard for barnen i villan i narheten.

Att komma fran oktoberfesten i Tapejara med tysk sang och dans i folkdrakter och hamna har ar verkligen att fa hamna i en helt annan varld, och jag borjar nu forsta hur stort detta land ar. Pa kvallarna hanger folket har i stor utstrackning utanfor sina hus och snackar med folk, det ar en valdigt soft stamning har. Jag som tyckte att det redan var det i Rio Grande do Sul har markt att det kan vara mycek softare. Pa dagen daremot haller sig folk helst innomhus pa grund av varmen. Aven pa natten ar det valdigt varmt har. Nar jag berattade for prastens fru att vi pa sommaren har 20-25 grader varmt i Sverige svarade hon att hon knappt upplevt sa laga temperaturer har. Den lagsta temperaturen hon hade varit med om har var 23-24 grader, och da har hon bott har i sex ar. Har ser dessutom alla direkt att jag ar utlanning, och nar jag gar tillsammans med tysken (som inte ar sa himla lik mig) fragar valdigt manga om vi ar syskon. Det kan ju inte finnas sa manga som ar sa ljushyade...

Soja och oktoberfest

I lördags och söndags var jag pa besök i en stad i närheten, som heter Ibiaça. Familjen är jordbrukare, jag har varit pa besök hos dem tidigare och skrivit om deras jordbruk här pa bloggen. Den här dagen var de mitt inne i sojaplanteringsperioden, och jag fick följa med sonen och hans arbetskamrater ut och plantera soja. Arealen som denna familj äger är 10 000 hektar, och de odlar vete, soja och majs. Sojan och majsen är genmodifierade, vilket denna familj har använt de senaste fem aren. När det gäller sojan är genmodifieringen bara till för att plantorna ska tala det gift bönderna använder för att döda ogräs. Detta är den enda skillnaden. Jag har hemma i Sverige hört rykten om att genmodifierade grödors frön inte kan användas för att sa nästkommande ar, men detta gällde at minstone inte i detta fallet. Dock hade denna gen börjat sprida sig till ogräset, och en ny typ av genmodifiering behövdes för att bara sojan skulle överleva giftbesprutningen. Precis som virus och bakterier blir resistenta mot mediciner blir alltsa ogräset resistent mot giftet, pa grund av att dennya genen sprids vidare. Alltsa tas nya genmodifikationer ständigt fram, för att bönderna ska ha ett försprang mot ogräset.

Själva arbetet med att sa var inte sa komplicerat, en person kör traktorn, och en (eller tva eller tre, med svenska ögon var de klart överbemannade, fast de tyckte de inte själva) satt bak pa själva maskinen med utsädet, och kontrollerar när utsädet och gödningen är slut och maste fyllas pa.

Pa söndag kväll lämnar jag Tapejara. Jag tar först en buss till Porto Alegre som är framme tidigt pa morgonen, och sedan pa mandag flyger jag till Fortaleza. Pa lördag är den stora oktoberfesten här, som folk har pratat om ända sedan jag kom hit. Förberedelserna är i full gang, och det pratas mycket om de traditionella tyska maträtterna, danserna och kläderna (som jag inte känner till nagot av). Medlemmarna i den lutherska kyrkan här utgörs till stor del av tyskättlingar, sa det är en viktig fest för de familjer som jag umgas mest med. Ibland känns det som att tyskättlingarna här känner sig mer tyska än de "riktiga" tyskarna verkar göra. Detta kan tydligen ocksa leda til problem, prästen berättade om att det är väldigt svart för personer utan tysk bakgrund att känna sig som en del av församlingslivet, för att de inte är involverade i tyskättlingarnas kulturella arv pa samma sätt. Da den lutherska krkan är väldigt liten i denna del av regionen skulle det vara väldigt bra för dem att fa n fler medlemmar, men här är lutheransk bibeltolkning förknippat med tysk kultur. Jag funderar nu pa om det finns ett liknande förhallande i kyrkan hemma i Sverige, om det är svart för utomstaende att ta del av kyrkoaktiviteterna och bli en naturlig del av församlingen. Ingen lätt fraga direkt...

Indianer?

I gar var jag och prästen ute i en församling langt ut pa landsbygden. Deta var i ett omrade dar befolkningen har minskat kraftigt under den senaste tiden, for att manga flyttar in till stader istallet for att bo kvar. Det var valdigt ensligt och langt till affarer och dyligt, sa jag har full forstaelse for denna trend. Vi hade en lite massa dar med 8 kvinnor som dok upp, och de visade oss lite av omgivningen. Det roligaste tyckte jag markligt nog var att se kyrkogarden, som var valdigt fin och lite annorlunda ocksa mot vad jag ar van vid. Later kanske lite tragiskt att det var det roligaste, men kyrkan och kyrkogarden lag langs en grusvag tillsynes helt utslangd i ingenstans. Jag pratade lite med kvinnorna och de sa att de bodde flera kilometer bort at olika hall. En gang i manaden kom prasten dit. Lutherska kyrkan ar valdigt liten i det har omradet, och darfor maste en prast ansvara for ett valdigt stort omrade. Det ar dock inget konstigt med sma kyrkor i detta land, jag har fatt hora att i Tapejara dar jag ar nu (ca 20000 invanare) finns det 23 olika sorters kristna kyrkor, de flesta pingstkyrkor med valdigt fa medlemmar dock. For att en person ska kunna kalla sig prast kravs ingen utbildning, vilket har lett till att "praster" utan utbildning har skapat nya trossamfund pa manga hall i brasilien. I den lutherska kyrkan jag ar med nu (IECLB) fungerar det inte sa, alla praster maste studera teologi, och prasten har klagar pa att dessa praster utan utbildning forstor prastyrkets rykte i brasilien. Dock diskuteras det nya lagforslag i Brasilien nu, som ska leda till att for att en person ska fa skapa ett nytt trossamfund kravs det att denne har studerat teologi at minstone tva ar.

Pa vagen tillbaka besokte vi kort ett indianreservat i narheten av Tapejara. Det var verkligen inte en positiv syn. Den ursprungliga indiankuolturen syntes inte till nagonstans, omradet sag bara ut som en valdigt fattig by, det marktes inte att den befolkades av indianer pa annat satt an att ms sag det pa deras utseende. Manga personer har i Tapejara ogillar indianreservatet valdigt mycket. De sager att de hyr ut marken de har fatt tilldelad till vita jordbrukare (vilket ar olagligt, deras mark ska de anvanda sjalva) och later foretag skovla skogen. De anses inte arbeta utan leva pa bidrag fran staten. Manga tycker att det ar valdigt orattvist, eftersom dessa indianer inte langre beter sig som ursprungliga indianer, men anda kan leva pa sitt namn som indianer.Dessutom forsoker e i domstol utoka sitt land sa att det inkluderar nastan hela Tapejara, inte sa populart har direkt. Prasten var valdigt noga med att poangtera att det finns manga platser dar relationerna med indianerna fungerar battre, och dar de ocksa lever enligt sin ursprungliga kultur, hoppas att jag nagon gang far mojlighet att besoka en sadan by.

Till sist vill jag ocksa lagga upp nagra bilder pa den cirkusarbetare som fick flest roster i parlamentsvalet. Han ar tydligen kand fran ett humorprogram pa tv. Har foljer nagra bilder jag tog pa honom nar detta program visades.

I förra veckan bodde jag i tre dagar hos en annan familj, i Ibiaça, liten stad som bara är nagra kilometer fran Tapejara. Pappan i familjen är jordbrukare, sa jag fick följa med honom och se hur det fungerar pa ett brasilianskt jordbruk. Tillsammans med sina fyra bröder ägde han 10000 hektar mark, sa det var inget litet jordbruk direkt. Allt verkade fungera ungefär som i Sverige, deras maskiner verkade moderna och dyra. De odlade vete, majs och soja, tva skördar om aret. Vete och odlas pa vintern och soja pa sommaren. Har tyvarr glömt hur det var med majsen... Inte sa konstigt att Europa har svart att konkurrera prismässigt med sydligare lander, när de kan skörda mycket oftare. Familjen hade ocksa anställda som hjälpte dem, men de var ocksa själva ute pa falten och arbetade.

vete

nyligen skördad majs

Bondgard, men inte den jag var pa. Denna besökte jag med prästen

Landskapet är inte helt uppodlat, trots den bördiga jorden. Jag fick reda pa att detta är pa grund av att staten har bestämt att varje markagare maste lata 20% av marken vara skogsbevuxen, trots att det inte är eknomiskt försvarbart. En sadan gräns finns i hela landet, men andelen skog är storre längre norrut, i Amazonas ska 80% av marken vara skogsbevuxen. Problemet är bara att Amazonas är for stort for att regeringen ska ha koll pa vad som försigar dar. Hur som helst fick det mig att tänka pa att vi där hemma i södra Skane odlar upp i stort sett all mark där det är ekonomiskt lönsamt och och samtidigt pratar om att man agerar ansvarslöst i Brasilien när skogen avverkas där. Inte helt genomtänkt kanske...

Under var utflykt fick jag ocksa höra om vad bonden tyckte om de jordlösas rörelse i Brasilien, organisationen som arbetar for att fattiga marklösa bönder ska fa ta över övergivna markomraden och starta egna jordbruk där. Enligt denna bonde var de hur som helst dagdrivare som hade fatt mark av regeringen alldeles for enkelt, inte orkade bry sig om att odla pa den och levde pa bidrag fran regeringen som de fick i vilket fall som helst. Dessutom anklagade han dem för stöld i deras ladugardar som fanns lite här och var pa landsbygden, deras mark var utspridd över ett stort omrade. Hade gärna pratat med de som hade fatt mark genom de jordlösas rörelse ocksa, men det kandes inte som att det var läge att fraga om det direkt.

Jag umgicks ocksa en del med sönerna i familjen och deras polare. Det var kul, första kvällen var vi hemma hos en kille och at mat och snackade skit (de hade manga fragor till mig förstas. Jag börjar bli lite trött pa de vanligaste, hur lange jag är i Brasilien och vilka stallen jag besökt och ska besöka, samt fragor om hur kallt det är i Sverige) och andra kvällen var vi ute pa en enkel restaurang. Alla är väldigt trevliga, nästan märkligt trevliga och glada att jag är där. Undrar om de beter sig sa mot alla besökare eller om det bara är för att jag kommer fran ett för dem i stort sett okänt och därför spännande land. Svart att veta.

Killarna i Ibiaça. Tjejerna ville inte va med pa fotot av nagon anledning.

I parlamentsvalet som var nyligen fick en cirkusanställd och tillika analfabet flest röster av alla kanditater, efter att ha gjort uttalandet att han inte hade en aning om vad parlamentsledarmoter gör, men att han skulle berätta det för folket om han blev vald. Sa kan det tydligen ga om folket är trött pa de vanliga kandidaterna och det ar obligatoriskt att rösta...



Lite fler bilder fran Tapejara



ännu en vecka fylld av händelser

Under den senaste tiden har jag kommit in lite mer i livet här i Tapejara. Jag börjar känna en del folk här, det är ju en liten stad sa jag är lite av en kändis, mycket tack vare radioprogrammet som jag deltog i.

I söndags var det val här i Brasilien, och prästen är skriven i en annan liten stad här i Rio Grande do Sul, som heter Tres de maio. Staden ligger bara fem mil fran den argentinska gränsen, men Argentina är ända inte sa omtyckt där, precis som här i Tapejara och i São Leopoldo. Det verkar finnas en stor rivalitet länderna enellan, och de dar här argentinahistorier ungefär som vi har norgehistorier hemma. Valet är en väldigt stor grej här, det har varit vansinnigt mycket reklam pa tv och skyltar laängs vägkanterna. Det är obligatoriskt att rösta, och i detta val röstade de till president, tva senatorer och guvenör över delstat om jag har förstatt det rätt. Prestdentvalet är inte helt klart än, det gar till en andra omgang mellan Lulas efterträdare Dilma och högerpartiets kandidat, eftersom ingen fick över 50% av rösterna i den första omgangen, där fler kandidater fran andra partier var med. Manga här i Brasilien är väldigt trötta pa politiker, och räknar med att de alla är korrupta och bara vill komma at makten för att berika sig själva. Förtroendet för politikerna är alltsa lagt, kanske med all rätt.

Idag har jag varit pa en skola och presenterat Sverige för 16-17 aringar där. Det var kul, folk här vet nästan inget om Sverige. Men nu har jag visat lite bilder fran bade norr och söder, och berättat om kalla vintrar, skolsystem där man gar i skolan bade för-och eftermiddag (det gör man inte här), att Sverige inte har nagon president, men har en kung utan nagon egentlig makt och en massa grejer till. Dessutom var jag ju tvungen att visa nagra fina bilder pa Malmö FF och förklara för dem att det är sveriges bästa fotbollslag. Vilken klubb man hejar pa här är väldigt viktigt och nagot som berättas tidigt när folkträffas för första gangen. Jag har dock inte funnit nagra sympatier med nagot lag här i Brasilien än...