I förra veckan bodde jag i tre dagar hos en annan familj, i Ibiaça, liten stad som bara är nagra kilometer fran Tapejara. Pappan i familjen är jordbrukare, sa jag fick följa med honom och se hur det fungerar pa ett brasilianskt jordbruk. Tillsammans med sina fyra bröder ägde han 10000 hektar mark, sa det var inget litet jordbruk direkt. Allt verkade fungera ungefär som i Sverige, deras maskiner verkade moderna och dyra. De odlade vete, majs och soja, tva skördar om aret. Vete och odlas pa vintern och soja pa sommaren. Har tyvarr glömt hur det var med majsen... Inte sa konstigt att Europa har svart att konkurrera prismässigt med sydligare lander, när de kan skörda mycket oftare. Familjen hade ocksa anställda som hjälpte dem, men de var ocksa själva ute pa falten och arbetade.

vete

nyligen skördad majs

Bondgard, men inte den jag var pa. Denna besökte jag med prästen

Landskapet är inte helt uppodlat, trots den bördiga jorden. Jag fick reda pa att detta är pa grund av att staten har bestämt att varje markagare maste lata 20% av marken vara skogsbevuxen, trots att det inte är eknomiskt försvarbart. En sadan gräns finns i hela landet, men andelen skog är storre längre norrut, i Amazonas ska 80% av marken vara skogsbevuxen. Problemet är bara att Amazonas är for stort for att regeringen ska ha koll pa vad som försigar dar. Hur som helst fick det mig att tänka pa att vi där hemma i södra Skane odlar upp i stort sett all mark där det är ekonomiskt lönsamt och och samtidigt pratar om att man agerar ansvarslöst i Brasilien när skogen avverkas där. Inte helt genomtänkt kanske...

Under var utflykt fick jag ocksa höra om vad bonden tyckte om de jordlösas rörelse i Brasilien, organisationen som arbetar for att fattiga marklösa bönder ska fa ta över övergivna markomraden och starta egna jordbruk där. Enligt denna bonde var de hur som helst dagdrivare som hade fatt mark av regeringen alldeles for enkelt, inte orkade bry sig om att odla pa den och levde pa bidrag fran regeringen som de fick i vilket fall som helst. Dessutom anklagade han dem för stöld i deras ladugardar som fanns lite här och var pa landsbygden, deras mark var utspridd över ett stort omrade. Hade gärna pratat med de som hade fatt mark genom de jordlösas rörelse ocksa, men det kandes inte som att det var läge att fraga om det direkt.

Jag umgicks ocksa en del med sönerna i familjen och deras polare. Det var kul, första kvällen var vi hemma hos en kille och at mat och snackade skit (de hade manga fragor till mig förstas. Jag börjar bli lite trött pa de vanligaste, hur lange jag är i Brasilien och vilka stallen jag besökt och ska besöka, samt fragor om hur kallt det är i Sverige) och andra kvällen var vi ute pa en enkel restaurang. Alla är väldigt trevliga, nästan märkligt trevliga och glada att jag är där. Undrar om de beter sig sa mot alla besökare eller om det bara är för att jag kommer fran ett för dem i stort sett okänt och därför spännande land. Svart att veta.

Killarna i Ibiaça. Tjejerna ville inte va med pa fotot av nagon anledning.

I parlamentsvalet som var nyligen fick en cirkusanställd och tillika analfabet flest röster av alla kanditater, efter att ha gjort uttalandet att han inte hade en aning om vad parlamentsledarmoter gör, men att han skulle berätta det för folket om han blev vald. Sa kan det tydligen ga om folket är trött pa de vanliga kandidaterna och det ar obligatoriskt att rösta...



Lite fler bilder fran Tapejara