Fortaleza betyder fastning pa protugisiska, och namnet kommer sa klart ifarn att det finns en gammal fastning har, fran tiden da Portugal krigade om herravaldet over denna region med hollandarna. Jag har annu inte fatt se det gamla 1600-talsfortet, men jag har fatt se manga andra delar av denna stad med ca 3 miljoner invanare. Och jag har sett valdigt manga fastningar. I Fortaleza ligger de fattigare omradena blandat med de rika, eller med de inte sa himla fattiga. Och varje kvarter med lagenhetskomplex, som ligger nara en favela eller villa, har en ca tre meter hog mur runt sig. Pa murkronet sitter rostiga jarnspetsar fastfurade, och over den taggtrad. Vid ingangen finns en vaktpostsom bara oppnar om personen som vill komma in kanns igen. I ett sant omrade bor jag nu. Det later som att de som bor innanfor sadana murar ar overdirvet rika nar man beskriver bevakningen, men sa ar inte fallet. Vi bor i en lagenhet med fyra rum och kok, och mellan byggnaderna finns bara de sma stenbelaggda gatorna som bilarna ar parkerade pa.
Det kanns ganska laskigt att se ut som en turist (alla vita blaogda manniskor har antas vara det) och samtidigt ta fram kameran, sa jag har inte fottat sa mycket har. Men det jag har sett har varit valdigt haftigt och annorlunda mot allt jag sett tidigare. Det ar en helt annan kultur och atmosfar har, kanske kravs det en kostant varme for att folk ska vara ute och hanga pa gatorna pa kvallarna, och snacka lite med de bekanta som gar forbi. Men man behover inte heller sitta i en grupp och prata, det ar ocksa helt normalt att bara sitta utanfor sitt hus och titta sig omkring. For mig kanns det marligt att se hur folk kan lata tiden ga utan att gora nagonting med den over huvud taget (som jag ser det i alla fall), blev lite forberedd pa detta i sodra Brasilien, men har ar detta mycket mer utpraglat. I sodra Brasilien anses folket vara arbetsamt, och de beskyller de fattiga i norr for att vara dagdrivare som inte anstranger sig for sitt levebrod. I norr sager de att de i soder ar trakiga och tystlatna manniskor, som har en massa felaktiga fordomar om att de i norr bara for att de inte har samma ekonomiska standard.
Jag har varit valdigt sugen pa att utforska denna stad som jag nu har kommit till, och prastens fru har ocksa tagit med mig till universitetet dar hon studerar, och dessutom visat mig stranden, som ar helt fantastiskt fin. Pa universitetet kanns det som att jag ar tillbaka i sodra brasilien igen, for det var en klar majoritet ljushyade personer dar, aven om det inte ar sa i Fortaleza som helhet... Vi besokte ocksa ett hem for overgivna hivsmittade barn, pa vilket frun ska volontararbeta. Det var valdigt tragiskt att se de sma barnen pa hemmet, utan nagot kul att leka med eller hitta pa. Att det kom dit besokare var dock valdigt populart hos barnen. Det fanns gott om personal iaf, alltif nagot att vara glad over.
Pa satt och vis ar det jobbigare att vara har an i Tapejara. Dar i soder var det ingen som sag pa mig att jag var utlanning, och det gjorde att jag kande mig tryggare nar jag var ute pa stan. Har i Fortaleza maste jag dessutom ta bussen om jag ska nagonstans, och hur man egentligen upptacker vilken buss man ska ta for att komma till ett visst stalle ar inte helt uppenbart. Jag maste lara mig mer vad platserna i min narhet har heter for att kunna lista ut vilken buss jag ska ta. Samtidigt kanner jag mig lite val handikappad om jag inte kan ge mig ut pa egen hand. Ska ta tag i detta snart...
I eftermiddag ska jag vara med pa en konfirmationsgudstjanst for fyra konfirmander. De kommer fran valdigt rika familjer av tyskt ursprung. Kyrkan har ocksa medlemmar fran det allra fattigaste samhallsskiktet, de som bor i slumomradet i narheten av kyrkan, och som har kommit till kyrkan genom de olika aktiviteter som prasten har ordnat, danslektioner, barngrupper, fotbollsgrupper med mera. Under min vistelse har kommer jag att fa tillbringa nagra dagar hos en familj i detta fattiga omrade, ser fram emot det och vad jag kan lara mig av den upplevelsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar