Soja och oktoberfest

I lördags och söndags var jag pa besök i en stad i närheten, som heter Ibiaça. Familjen är jordbrukare, jag har varit pa besök hos dem tidigare och skrivit om deras jordbruk här pa bloggen. Den här dagen var de mitt inne i sojaplanteringsperioden, och jag fick följa med sonen och hans arbetskamrater ut och plantera soja. Arealen som denna familj äger är 10 000 hektar, och de odlar vete, soja och majs. Sojan och majsen är genmodifierade, vilket denna familj har använt de senaste fem aren. När det gäller sojan är genmodifieringen bara till för att plantorna ska tala det gift bönderna använder för att döda ogräs. Detta är den enda skillnaden. Jag har hemma i Sverige hört rykten om att genmodifierade grödors frön inte kan användas för att sa nästkommande ar, men detta gällde at minstone inte i detta fallet. Dock hade denna gen börjat sprida sig till ogräset, och en ny typ av genmodifiering behövdes för att bara sojan skulle överleva giftbesprutningen. Precis som virus och bakterier blir resistenta mot mediciner blir alltsa ogräset resistent mot giftet, pa grund av att dennya genen sprids vidare. Alltsa tas nya genmodifikationer ständigt fram, för att bönderna ska ha ett försprang mot ogräset.

Själva arbetet med att sa var inte sa komplicerat, en person kör traktorn, och en (eller tva eller tre, med svenska ögon var de klart överbemannade, fast de tyckte de inte själva) satt bak pa själva maskinen med utsädet, och kontrollerar när utsädet och gödningen är slut och maste fyllas pa.

Pa söndag kväll lämnar jag Tapejara. Jag tar först en buss till Porto Alegre som är framme tidigt pa morgonen, och sedan pa mandag flyger jag till Fortaleza. Pa lördag är den stora oktoberfesten här, som folk har pratat om ända sedan jag kom hit. Förberedelserna är i full gang, och det pratas mycket om de traditionella tyska maträtterna, danserna och kläderna (som jag inte känner till nagot av). Medlemmarna i den lutherska kyrkan här utgörs till stor del av tyskättlingar, sa det är en viktig fest för de familjer som jag umgas mest med. Ibland känns det som att tyskättlingarna här känner sig mer tyska än de "riktiga" tyskarna verkar göra. Detta kan tydligen ocksa leda til problem, prästen berättade om att det är väldigt svart för personer utan tysk bakgrund att känna sig som en del av församlingslivet, för att de inte är involverade i tyskättlingarnas kulturella arv pa samma sätt. Da den lutherska krkan är väldigt liten i denna del av regionen skulle det vara väldigt bra för dem att fa n fler medlemmar, men här är lutheransk bibeltolkning förknippat med tysk kultur. Jag funderar nu pa om det finns ett liknande förhallande i kyrkan hemma i Sverige, om det är svart för utomstaende att ta del av kyrkoaktiviteterna och bli en naturlig del av församlingen. Ingen lätt fraga direkt...